Artikel

Utfodring av reptiler

Ödla Orm Reptil Sköldpadda Skötselråd Utfodring

Målet med en bra utfodring av reptiler är:

  1. Att hålla ett djur vid liv.
  2. Bidra till en normal tillväxt.
  3. Och så småningom även bidra till djurets reproduktion.

 Många typer av utfodring klarar av steg 1, vissa dieter klarar av steg 2, men det är krävande att sammanställa en så pass bra utfodring att även steg 3 uppnås.

För att utforma en perfekt diet skulle man behöva samla in färsk mat från djurets naturliga ursprungsområde, med hänsyn tagen till variationen i tillgång beroende på säsong och mognadsstadium, och med hänsyn tagen till djurets ökande ålder och varierade livsfaser.

För att utforma en rimlig diet måste man:

  • Få en säker identifiering av vilken reptilart man innehar.
  • Noggrant studera djurets ursprungsområde och ursprungsutfodring.
  • Utforma en diet baserat på detta samt med utgångspunkt till vad skickliga herpetologer som lyckats få arten att reproducera sig utfodrar med.

 För att förenkla diskussionen kan reptiler indelas i olika kategorier. Observera dock att alla herpetologer inte är överens om hur alla reptilarter ska inplaceras – ju mer vi lär oss om reptiler, desto fler arter kan komma att grupperas om i framtiden!

Strikta köttätare/insektsätare

Herbivorer/vegetarianer

  • De flesta ödlor som:  tegus, geckos, skinkar, varaner, basilisker, kameleonter, anoler, vattenagamer.
  • Grön leguan.
  • De flesta landsköldpaddor:  medelhavssköldpadda (Testudo sp), Gopher, Rysk stäppsköldpadda, Leopardsköldpadda.
  • Dabbagam.
  • Gripsvansskink.
  • Chuckwalla.

Omnivorer/allätare

Utfodring av reptiler – köttätare/insektsätare

Köttätare kallas de djur som äter levande animalisk föda, antingen ryggradsdjur eller insekter.

Ryggradsdjur

Denna typ av föda utgör en allsidig föda som inte kräver några tillskott. Protein och aminosyror kommer från muskulatur och inre organ; fettsyror från fettvävnad; vitaminer och spårämnen från lever; mineraler från skelett; jod från sköldkörteln, och vitamin B och K från tarmarna.

Förutom i de fall reptilen har ett mycket specifikt bytesdjur, så kan man vanligen lätt byta från en typ av foder till en annan, t ex från råtta till kanin.

Bristsjukdomar kan uppstå om bytesdjuret är utmärglat, präglat av sjukdom eller övergött. Nyfödda möss (pinkisar) innehåller lägre mängd kalk på grund av omoget skelett, varför alltså kalktillskott kan krävas om dessa utgör en stor del av kosten.

Rekommendationer

  • Friska vuxna välmusklade foderdjur.
  • Pinkisar som diat före avlivning.
  • Kalktillskott 1-2 gånger/månad.
  • Utfodra alltid med avdödade foderdjur!

Insekter

De flesta insektsätande reptiler klarar sig bra på en kost av enbart ett fåtal insektstyper. De vanligaste, syrsor och mjölmaskar, innehåller ett högt näringsvärde. Dock måste insekter kompletteras med kalk eftersom deras skelett inte är förkalkat, det innehåller alltså endast en mycket liten del kalk.

I det vilda kan insektsätande reptiler få i sig tillräckligt med kalk genom att äta sniglar, små ryggradsdjur, ägg, eller insekter med kalkrika skelett såsom tusenfotingar.

Insekterna måste vara av god kvalitet, de får inte vara utsvultna eller gamla. Idealiskt vore att insekterna utfodras med ett bra foder under 48 timmar innan de själva används som foder. Innan de används som mat ska de dessutom pudras med ett lämpligt vitamin-mineraltillskott.

Rekommendationer

  • Välutfodrade insekter, som syrsor och mjölmaskar.
  • Pudra insekterna inför varje utfodring med ett vitamin-mineraltillskott.

Utfodring av reptiler – grönsaksätare

De flesta grönsaksätande reptiler fungerar bra på en ”salladsbaserad” blandning av grönsaker och frukt. De flesta erfarna herpetologer förespråkar en blandning av flera olika bladrika grönsaker, med tillskott av fastare typer av grönsaker och frukt för att ge färg och varierad struktur.

Bra bladgrönsaker är t ex romansallad, ruccolasallad, endivesallad och frisésallad. Under sommaren kan man i stället ge vilda ogräs som maskros, klöver, groblad, tistlar, kirskål, malva m fl. Hö är ett utmärkt vinterfoder.

Spenat, kål, ärtor, och betblast innehåller kalciumbindande oxalater och ska därför inte utgöra någon större del av foderintaget.

Kålväxter som broccoli, blomkål, grönkål och vitkål kan innehålla goitrogena substanser, dvs ämnen som påverkar sköldkörteln, och ska inte heller utgöra någon större del av foderintaget.

Det är svårt att få en grönsaksblandning att innehålla tillräckliga mängder kalk. Blandningen måste därför kompletteras med ett vitamin-mineraltillskott med ett förhållande mellan kalk och fosfor på ca 5:1.

Rekommendationer

  • Blandad sallad av framför allt mörkgröna grönsaker, med en del frukt och fastare grönsaker.
  • Hö till landsköldpaddor.
  • Tillskott av vitamin-mineralpulver.

Utfodring av reptiler – omnivorer/allätare

Grönsaksdelen av kosten kan blandas till enligt reglerna för en grönsaksätare. Köttdelen bör baseras på en typ av foder som djuret skulle äta i naturen.

Rekommendationer:

Dossköldpaddor

  • 50% animaliskt foder – insekter, fiskflingor, helfoder för vattensköldpaddor.
  • 50% grönsaksfoder.
  • tillskott av vitamin-mineralpulver.

Allätande landsköldpaddor

  • 15% animaliskt foder.
  • 10% hö.
  • 75% grönsaksfoder.
  • tillskott av vitamin-mineralpulver.

Vattensköldpaddor

  • 75% animaliskt foder (se ovan), högre andel till unga sköldpaddor.
  • 25% grönsaksfoder.
  • tillskott av vitamin-mineralpulver.

Skäggagamer

  • 50% insekter (högre andel till unga djur).
  • 50% grönsaksfoder.
  • tillskott av vitamin-mineralpulver.

Tillskott

För att kunna marknadsföra ett tillskott som anpassat för ett djurslag så ska tillverkaren kunna uppvisa studier av utfodringsförsök för de olika djurarter man säger att tillskottet passar för. I praktiken visar det sig att ingen tillverkare kan eller vill presentera denna typ av information. Vid valet av tillskott får man därför i stället förlita sig till tillverkarens renommé och åsikterna från erfarna herpetologer.

Grundkrav:

  • Kalcium och vitamin D3, utan något fosfor.
  • Vitamin A i form av beta-karoten.
  • Vitaminerna A:D:E i relationen 100:10:1.

Använd inte ett preparat om det:

  • Inte ger exakta instruktioner hur de ska användas, däribland hur ofta och i vilken mängd de ska ges – godta inte ”en nypa” som måttmängd!
  • Inte har ett sista förbrukningsdatum angivet.
  • Är ett enda tillskott som anges vara bra för alla reptilarter och för alla åldrar.

 Färdiga helfoder

Denna typ av foder är tilltalande eftersom det är enkelt att använda. Det är bekvämt för djurägaren. Till andra djurslag såsom hund, katt och papegoja, har användandet av färdiga helfoder inneburit stora fördelar för djurhälsan. Förekomsten av bristsjukdomar hos dessa djurslag har radikalt minimerats med användandet av helfoder.

Då det gäller reptiler är det tyvärr dock fortfarande så att de exakta näringskraven för olika arter ännu är okända. För att marknadsföra ett foder som ett helfoder måste därför fabrikanten kunna visa upp långvariga foderförsök på de aktuella arterna. Kan man inte visa upp dessa siffror så kan man inte heller hävda att fodret är ett helfoder. Vid försök att få fram denna typ av siffror visar det sig återigen att fabrikanterna inte kan/vill presentera dem.

Här finns information om skötsel av olika reptiler och andra exotics » 

Majssnok i terrarium.
Ormar är köttätare.

Träffa veterinären i mobilen

Via Min Veterinär kan du tryggt och enkelt träffa Evidensias veterinärer på en tid och plats som passar dig direkt i din mobil, surfplatta eller dator.