Artikel

Skötsel av skäggagam

agam exotisk Ödla Reptil Reptil SA Skäggagam sköta skötsel Terrarium

Skäggagamen håller utomlands sakta men säkert på att gå om leguanen som den vanligaste  reptilen i fångenskap. Jämfört med leguanen blir skäggagamen ofta lätt tam och den är lätt att hantera. Den har också en lämplig storlek för ett sällskapsdjur. Det underlättar förstås skötsel av skäggagam.

Den vanligaste skäggagamen i fångenskap är Pogona vitticeps. Den härstammar från stora delar av inlandet och sydöstra Australien.

Då skäggagamen köps in är det alldeles för vanligt att den blivande djurägaren inte får tillräcklig information då det gäller utfodring och skötsel. Det kan sedan dröja många månader, ibland år, innan de negativa effekterna av felaktig skötsel visar sig. Följande information omfattar bara en liten översikt om skäggagamer och deras behov.

Skäggagamens ursprung

Skäggagamen har sitt ursprung i Australien och Nya Guinea. De är dagaktiva ödlor som lever i torra, klippiga halvökenområden och i torra stäpplandskap. Ödlorna är anpassade till att klättra mycket, både i buskar och klippor. De ”solbadar” på klippor och trädgrenar under morgon- och eftermiddagstimmarna. Som många andra ökenlevande djur tillbringas den varmaste tiden mitt på dagen i underjordiska hålor.

En vuxen skäggagam blir ca 40-55 cm lång inklusive svans (vissa underarter upp till 50 cm). Livslängden i fångenskap, när de är friska och korrekt skötta, uppges bli mellan 8-10 år. Sitt svenska namn har ödlan fått av att halsskinnet och sidan på huvudet har fjäll som avslutas i svarta taggiga ändar. När ödlan känner sig hotad spänner den upp sin hals med luft, varvid taggarna pekar rakt ut som ett svart skägg. Känner ödlan sig kraftigt hotad håller den dessutom munnen öppen för att förstärka det farliga intrycket.

Bur/tank

Vi lär oss mer och mer om reptilers anatomi och fysiologi. I takt med det har det blivit alltmer klarlagt hur viktigt det är att försöka återskapa en så normal miljö som möjligt för djuren i fångenskap. Att ständigt leva i en onaturlig miljö, där man inte kan utföra sina naturliga beteenden, leder till kronisk stress. Kronisk stress leder i sin tur till en negativ påverkan på immunförsvaret, varför sjukdomar lättare utvecklas.

Burens utformning och storlek

Skäggagamer är aktiva ödlor som behöver mycket plats. De kan hållas ensamma, i par, eller i grupper om flera hanar. Hanar och honor ska inte leva i samma tank och två hanar som är väldigt olika stora ska inte heller vara i samma tank.

För en ensam ödla är minimimåtten på terrariet 120x80x80 cm och för två till tre ödlor bör terrariet vara 170x90x80 cm. Trängsel kan leda till aggressioner och stress, då det underlägsna djuret inte har någon plats att fly undan till. Stress i alla former är en av de vanligaste orsakerna till aptitlöshet och sjukdom hos reptiler.

Terrariet bör vara gjort av galler så att ödlan inte kan rymma och för att gallret tillåter ventilering, även om det krävs mer ventilering.

I sin naturliga miljö tillbringar skäggagamen även mycket tid i klippskrevor och jordhålor för att undvika den starka hettan dagtid. Som ett resultat av detta utsätts de för ett mikroklimat, dvs ett klimat som avviker från det klimat som mer högbenta djur utsätts för. Det är framför allt luftfuktighet och luftrörelser som blir annorlunda i ett mikroklimat. Luftfuktigheten blir ofta oerhört mycket högre vid marknivån i naturen än en meter högre upp. Detta skiljer sig helt från inomhusklimatet i våra centraluppvärmda lägenheter och hus. Där är luftfuktigheten i stället extremt låg. Låg luftfuktighet leder till uttorkning av djuret – med varje andetag förlorar reptilen kroppsfuktighet. Därför bör man upprätthålla en luftfuktighet på 50-60% genom att vattenspreja terrariet en gång om dagen och hålla vattenskålen fylld.  Kronisk uttorkning vet vi numera är den största riskfaktorn då det gäller utveckling av njursjukdomar hos reptiler.

Underlag

Skäggagamer använder sina tungor för att upptäcka sin miljö. Det är jättevanligt att de äter bottensubstratet vilket kan leda till förstoppningar eller obstruktioner. Sand är ett populärt substrat, men kan orsaka kraftig förstoppning och irriterade ögon.

Alla små skäggagamer (mindre än 30 cm) ska hållas på tidningspapper, pappershanddukar eller Reptile Carpet. Detta för att underlätta kontroll av avföring, minska risken för förstoppning, vilket oftast har dödligt resultat för små skäggagamer, samt för att underlätta jakt.

Vuxna skäggagamer kan bo på sand men risken för farlig förstoppning är stor. Ser till att aldrig ge dem mat på sanden och om sand upptäcks i avföringen, byt genast substrat. Det är även vanligt att honor med kalciumbrist äter sand. Om djuret äter sand eller sand finns i avföringen kontakta då genast veterinär.

Jättebra nytt substrat är majsgranuler som är naturlig, enkel att byta och säkert för skäggagamer.

Bark är också naturligt och enkelt att byta, men det finns risk för förstoppning och luftfuktigheten kan bli för hög.
Företag som producerar utrustning för reptiler producerar också sandmattor. De är enkla att hålla hygieniska, skäggagamen kan inte äta dem och de ser fina och naturliga ut i terrariet.

Kokosnöt-substrat är inte lämpliga för skäggagam-terrarier, då de håller för mycket fukt

Övrig inredning

Eftersom skäggagamer tycker om att klättra och ofta tillbringar mycket tid i buskar och låga träd, så bör det även finnas tillgång till klättergrenar, korkbark och stora stenar/klippor. Det bör även finnas någon form av gömställe där ödlan kan dra sig undan närgången uppmärksamhet. Gömställen bör finnas i både terrariets varma och kalla ände. Har du flera ödlor i terrariet så måste det finnas tillräckligt med gömställen för alla djur.

Temperatur och belysning

Trots att skäggagamer är ökenlevande djur, så tillbringar de den varmaste delen av dagen på relativt svala områden. Både för kall och för varm omgivning kan därför vara skadligt för ödlan.

Terrariet måste vara så stort att det går att skapa en temperaturgradient både längs med terrariet och på höjden. Under dagtid bör temperaturen variera mellan 25-40 grader. Det ska finnas en solplats där värmen når upp till 38-40 grader. Tänk på att om flera djur bor i samma terrarium så måste det finnas separata solplatser med tillgång till upp till 38-40 graders värme för varje djur samtidigt! Denna höga temperatur krävs för att ödlan ska kunna värma upp sin kropp så att matsmältningen fungerar normalt.

Under natten kan temperaturen på den svalare sidan få gå ner till 20-21 grader. Värmen uppnås genom att kombinera olika värmekällor som t ex ljusramp med vanligt lysrör samt UV-lysrör; keramisk värmare (som enbart ger värme och ej ljus). Under natten får ingen vanlig belysning vara tänd eftersom vitt/gult ljus dygnet runt orsakar stress. Däremot kan värmelampa med rött eller blått sken användas för att ge värme nattetid. Det är viktigt att komma ihåg att keramiska värmare alstrar en mycket kraftig värme vid fattningen. De kräver därför porslinsfattning.

Undvik så kallade varma/heta stenar. I den naturliga miljön är skäggagamer vana vid att få värme ovanifrån, genom att solen lyser på dem. Eftersom reptiler har mycket dåliga värmereceptorer i huden, så är det inte ovanligt att de kan ligga på varma stenar och sakta steka sönder undersidan av magen.

Mät temperaturen, gissa inte!

Gissa dig inte fram till hur varmt det är i terrariet, utan mät upp temperaturen! Mät både dag och natt, på flera punkter på både låg och hög höjd i terrariet. Att låta skäggagamen leva i fel omgivningstemperatur, utan möjlighet att själv reglera kroppsvärmen, kommer att med tiden leda till allvarliga hälsoproblem. Det kan dock ta flera år innan problemen märks. Det är också mycket viktigt att se till att ödlan inte kommer i kontakt med värme- eller ljuskällorna, eftersom dessa kan orsaka allvarliga brännsår.

UVB-strålning

Förutom vanligt ljus kräver skäggagamer tillgång till UVB-strålning. Utan tillgång till riktigt solljus eller UVB-strålning så kan ödlan inte tillgodogöra sig kalk i födan. Kalkbrist är den vanligaste sjukdomen hos reptiler i fångenskap. Den allra bästa källan till UV-strålning är solen. Vårt klimat begränsar kraftigt möjligheten att ha en ödla utomhus. Därför måste vi erbjuda UV-strålningen i konstgjord form. Det är i dagsläget omöjligt att säga om de lysrör som idag marknadsförs som UV-lysrör verkligen har fullgod effekt då det gäller att ge den erforderliga UV-strålningen. Vi har dock inget annat alternativ och måste vara noga med att tillgodose våra ödlor med denna typ av lysrör.

Sommartid, när temperaturen når över 26 grader eller mer, bör du låta din skäggagam få tillgång till naturlig sol. Låt den vistas utomhus så mycket som möjligt. Du kan bygga en bur att ha stående ute. Tänk på att det är viktigt att skapa en skuggig plats dit ödlan kan dra sig undan alltför stark värme.

Fullspektrumlysrör

Ett så kallat fullspektrumlysrör avger en liten mängd av både UVA- och UVB-strålning. UVA är viktigt för reptilernas allmänna välbefinnande, för reproduktionsbeteende samt ökar aptiten. UVB krävs för bildning av aktivt D-vitamin, som i sin tur krävs för kalkupptaget från födan. Lampan ska sitta på olika avstånd beroende på vilken typ av lampa du har i terrariet. Det är mycket viktigt att ödlan inte kan komma i kontakt med lysröret och bränna sig.

Både ljus- och värmekällor bör regleras med hjälp av timer. Då glömmer man inte att koppla på värme och ljus under tillräckligt många timmar varje dag. Med hjälp av timer blir du mindre bunden av att passa de tider som olika lysrör och värmekällor kräver.

Skötsel av skäggagam – utfodringen

Felaktig utfodring med framför allt brist på kalk i födan, är en av de vanligaste anledningarna till sjukdom hos skäggagamer!

Animalisk föda

I det vilda äter skäggagamen en stor variation av insekter och små däggdjur. Det är viktigt att försöka variera kosten även i fångenskap för att ombesörja intag av alla nödvändiga aminosyror. Du kan utfodra med syrsor, kackerlackor, mjölmask och zoophobasmask. Likaså kan små musungar ges. En tumregel säger att man inte kan utfodra med ett bytesdjur som är större än avståndet mellan skäggagamens ögon. Insekterna ska vara utfodrade med ett bra foder, t ex fågelpellets, gnagarpellets eller hundtorrfoder.

Insekterna ska pudras med vitamin- och mineraltillskott innan de ges till ödlan. Till unga skäggagamer pudras insekterna med kalciumpreparat 2-3 gånger/vecka. Och med multivitaminpreparat en gång/vecka.

Vuxna skäggagamer (större än 35 cm) bör utfodras med insekter varannan/varje tredje dag. Ungar ska erbjudas insekter 1-2 gånger dagligen.

Vegetabilisk föda

Alla skäggagamer bör erbjudas en salladsblandning dagligen att äta.

Mörkgröna bladiga grönsaker som t ex maskrosblad, basilika, klöver, morotsblast, dill, krasse, ruccola, jordgubbsblad, hallonblad och groddar, aldrig gräslök, kål eller spenat, ska utgöra basen i ödlans mat. Andra grönsaker som morot, squash, ärtor och bönor kan erbjudas i mindre omfattning. Ett rent kalkpulver bör också blandas i maten dagligen.

Vatten     

Skäggagamen ska alltid ha tillgång till rent vatten i en stor skål som ödlan lätt kan ta sig ner i för att blötlägga sig i. Vattendjupet bör endast gå till i höjd med ödlans mage. Förutom denna vattenkälla kan det vara bra att spraya ödlan dagligen med en blomspruta.

Om skäggagamen inte vill bada på egen hand, kan man då och då blötlägga ödlan för att stimulera den att dricka. Blötläggning är även bra för att underlätta normal ömsning. Många ödlor passar dessutom på att bajsa då den badar. Det gör renhållningen i terrariet enklare.

Vinterdvala (Brumering)

Många skäggagamer reagerar när höstmörkret kommer. De sänker då sin ämnesomsättning och aktivitet. De slutar ofta att äta, drar sig undan och sover, men uppför sig ändå normalt de korta stunder de är vakna. För att efterlikna den normala temperaturförändring som sker även i delar av Australien kan man under 4-6 veckor sänka temperaturen till mellan 24-27 grader dagtid, och till ca 16 grader nattetid. Man ska inte dvala ödlor som är yngre än 1 år.

Skäggagamen ska fortfarande ha tillgång till mat men i mindre mängd och inte lika frekvent. 2-3 dagar innan brumering ska skäggagamen fasta och blötläggas dagligen i ljummet vatten under 20 minuter för att stimulera mag- och tarmkanal-tömning samt motverka uttorkning. 4-6 veckor innan brumering ska man skicka ödlans avföring för parasitanalys. Brumering med mat och eventuell parasit i tarmkanalen är väldigt farligt och kan ha dödlig utkomst. När dvalningsperioden avslutas ska värme och ljus successivt ökas över ett antal veckor. När ödlan är normalt pigg och aktiv återgår man till de normala utfodringsrutinerna igen.

Reproduktion

Skäggagamen blir könsmogen vid 1-2 års ålder, eller snarare då ödlan väger ca 350 gram. Under brunstperioden blir vanligen hanen mörkare i färgen än normalt. En gravid hona kan lägga upp till 30 ägg. Äggen läggs i en håla i sandblandad jord. Det är alltså viktigt att se till att det finns en lämplig plats att gräva på i terrariet, när äggläggningstiden närmar sig. Ofta vill honan kunna gräva en djup håla, ibland lika djup som kroppen är lång! För att det ska bli en grop för äggen krävs att underlaget är lätt fuktat. Annars faller materialet ihop så ingen grop bildas.

Man ska bara avla friska djur som genomgått veterinärundersökning.

Hygien är mycket viktig vid skötsel av skäggagam

Tillsammans med utfodringen så hör hygienen till det viktigaste området för en reptilägare att behärska. Många bakterie- och svampinfektioner drabbar reptiler i fångenskap. Det beror på deras dagliga utsatthet för förorening med avföring, samt en fuktig smutsig omgivning. I det vilda har skäggagamen stora områden av land att röra sig på, där avföring och matrester kan spridas. Djuren kommer så gott som aldrig i kontakt med detta material i den naturliga miljön. För ödlor i fångenskap är förhållandet annorlunda. Djurägaren får föra en ständig kamp för att förhindra ansamling av bakterier på grund av kontinuerlig deponering av avfall och matrester.

Buren måste hela tiden hållas ren och torr. Alla föremål som smutsas ner med avföring eller urin ska så snart som möjligt avlägsnas och rengöras eller bytas ut. Burinredningen ska arrangeras så att den lätt kan rengöras. Eftersom människan av naturen är ganska lat, så blir rengöringen utförd oftare ju enklare den är att göra. Se alltså till att burinredningen är funktionell hellre än vacker!

Avföring, urin och matrester måste avlägsnas så snart de uppstår. Underlaget i terrariet bör bytas ut en gång per vecka-varannan vecka. Inredningen måste avlägsnas, rengöras och desinficeras minst en gång i månaden. Rengör mat- och vattenskålar en gång om dagen. Hela terrariet ett par gånger om året. Ett lämpligt desinfektionsmedel är 0,2% klorhexidin.

Vanliga sjukdomsfall

Metabolic Bone Disease/Benskörhet

Sjukdomen orsakas av felaktig utfodring, där balansen mellan kalcium och fosfor blivit fel. Brist på tillgång till UV-ljus orsakar dessutom D-vitaminbrist, vilket i sin tur påverkar upptaget av kalcium från födan. Då blodnivån av kalcium sjunker försöker kroppen kompensera detta genom att bryta ner skelettvävnad och därmed frisätta kalcium. Normal skelettvävnad ersätts så småningom av en svagare bindväv.

Symptomen hos skäggagam kan vara minskad aptit och förstoppning; muskeldarrningar i benen; nedsatt tillväxt; missbildade eller brutna ben;  mjuk käke; krokig ryggrad, eller bakbensförlamning. Ödlan blir även svag i muskulaturen och orkar inte längre resa upp kroppen från underlaget.

MBD är en livshotande sjukdom om den inte kommer under behandling i tid. Problemet är att sjukdomen vanligen har utvecklats sakta under många månader, och det tar i allmänhet lika lång tid att behandla djuret. Behandlingen består av alltifrån ändrad utfodring och miljö, till injektionsbehandling med kalk, antibiotika, vitaminer och ibland hormoner. Många skäggagamer kan återhämta sig, men ibland kvarstår någon typ av skelettskada hela livet.

Coccidios

Coccidia är en vanligt förekommande tarmparasit hos skäggagamer. Normalt sett orsakar parasiten inte sjukdom men i fångenskap, och framför allt då hygienen är eftersatt, finns risken för att stora mängder parasiter ansamlas i tarmen och orsakar skada.

Symptom på coccidios kan vara matvägran, avmagring och diarré. Stora parasitmängder kan även vara hämmande på ödlans immunförsvar, och leda till att andra infektionsproblem dyker upp.

Parasiten kan påvisas genom att Du inlämnar ett färskt avföringsprov för analys till Din veterinär. Behandling sker med avmaskningsmedel under lång tid, samtidigt som mycket noga rengöring och desinfektion måste göras av skäggagamens terrarium.

Bölder

Bölder kan uppstå här och var på kropp och ben och är oftast ett resultat av riv- eller bitsår orsakade av andra skäggagamer i terrariet. I lindriga fall ses en svullnad på kroppen, i mer allvarliga fall kan ett bitsår i en tå eller ben leda till en svullnad runt en led.

Behandlingen består vanligen i en kombination av antibiotikabehandling och kirurgisk öppning och tömning av bölden. Om infektionen har gått in i skelettet så krävs det ibland att en tå eller fot amputeras.

Tandsten

Skäggagamer kan precis som hundar och katter få tandsten. Detta i sin tur leder ofta till infektioner i tandköttet, och i värsta fall i käkbenet. Försök att regelbundet inspektera ödlans tänder. Vid tecken på missfärgning av tänder eller tandkött bör Du kontakta Din veterinär för snabb åtgärd. Om infektionen hinner sprida sig till benet kan sjukdomen vara mycket svår att behandla.

Fettlever

Hos vuxna feta skäggagamer händer det ibland att fett även inlagras i stor mängd i levern, som då inte orkar arbeta normalt. Symptomen är ofta diffusa i början, men leder till matvägran, avmagring och slöhet.

Diagnosen ställs vanligen med blodprov kombinerat med fiberendoskopundersökning med vävnadsprov från levern. Behandlingen är mycket krävande. Ofta måste ödlan tvångsmatas eller matas med en inopererad sond i flera veckor medan levern återhämtar sig. Tyvärr inser ofta inte djurägaren hur allvarligt sjuk ödlan är och söker veterinär i sent skede, varför behandlingen ofta insätts alltför sent och ödlan därför inte går att rädda.

Svampinfektion i huden (“yellow fungus disease”)

Skäggagamer drabbas ibland av en svårbehandlad svampsjukdom, CANV, i huden. Den orsakar gula beläggningar längs läppar men även här och var på kroppen i övrigt. Svampen har hittills endast orsakat sjukdom hos skäggagamer. För säker diagnos krävs odling hos ett laboratorium som är vana vid reptilprover.

Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din skäggagam blir sjuk.

Skötsel av skäggagam.
Skötsel av skäggagam.