Artikel

Skötsel av Jemenkameleont (Chamaeleo Calyptratus)

Jemenkameleont

Kameleonter är fascinerande djur med sina ögon som roterar oberoende av varandra, med den långa tungan som skjuts ut som en harpun. Och så gripfötterna där varje fot har tår som nyper åt olika håll. Att kameleonter dessutom ofta har vackra färger som kan förändras beroende på temperatur och humör gör ju inte saken sämre. Tyvärr är kameleonter dock extremt ömtåliga, stresskänsliga och därmed sjukdomsbenägna. De är därför svåra att sköta i fångenskap.

Livslängden i fångenskap har hittills inte varit speciellt lång. Välskötta och friska hanar och honor kan bli 6-8 år respektive 4-6 år gamla.

Ursprung

Kameleonter lever i Afrika, framför allt på Madagaskar, samt i en liten del av Asien. Grovt sett kan man indela dem i två grupper, nämligen låglands- och bergskameleonter. De arter som förekommer i zoohandeln ingår oftast i den förstnämnda gruppen. Av de olika arterna anses jemenkameleonten vara den härdigaste. Som namnet antyder så lever denna kameleont på den södra delen av arabiska halvön. Klimatet här är halvöken som genomkorsas av raviner med oaser längs vattendrag med nästan tropiskt klimat med hög luftfuktighet delar av året. Monsunregn mellan maj-september kan ge över 2 m nederbörd/år.

Hane eller hona

Det är lätt att se skillnad mellan könen hos jemenkameleonter. Hanen har en tydlig sporre på hälen. Hanen blir större och har en större hjälm än honan. Kroppslängden hos en vuxen hane (inkl svans) kan vara 30-60 cm. Hanen har oftast klarare och brokigare färger än en hona. Kroppen är vanligen grön eller turkos med gula, orange, blå, bruna eller svarta fläckar och linjer. Honan blir oftast bara 20-40 cm lång, är ljusgrön med horisontella vita fläckar. Färgen varierar dock beroende på humör och miljö. En rädd eller aggressiv kameleont kan bli mörkt brun eller svart med gula och gröna fläckar. En avslappnad kameleont kan vara mer enfärgat ljusgrön med enstaka färgade ränder.

Skötsel av jemenkameleont – bur/terrarium

Storlek, underlag och inredning

Vi lär oss mer och mer om reptilers anatomi och fysiologi. I takt med det har det blivit alltmer klarlagt hur viktigt det är att försöka återskapa en så normal miljö som möjligt för djuren i fångenskap. Att ständigt leva i en onaturlig miljö, där man inte kan utföra sina naturliga beteenden, leder till kronisk stress. Kronisk stress leder i sin tur till en negativ påverkan på immunförsvaret. Därmed utvecklas sjukdomar lättare.

Inredning

Kameleonter är anpassade till att leva i träd och buskar. De måste därför ha tillgång till grenar att klättra på och vila i. Grenarna ska ha lite större omfång än kameleontens fotgrepp så att den kan röra sig bekvämt. Det måste även finnas bladverk som kameleonten kan gömma sig i. I takt med att ödlan växer sig större måste grenarna bytas ut till allt tjockare diameter.

Det är viktigt att arrangera grenar och blad så att ödlan har möjlighet att röra sig obehindrat till olika delar av terrariet. Den ska också ha lämpliga viloplatser både i avskildhet och under sollampan. Många väljer att ha en stor buske/klätterträd i terrariet av t ex Ficus, Schefflera, Philodendron, Bougainvillea eller Hibiskus. Detta kan kompletteras med grenar av varierande storlek. Dessa bör ha olika tjocklek samt placeras på olika nivåer och riktningar för att tillgodose behovet av platser för att sola och vila sig på.

Storlek och material

Buren till en vuxen kameleont bör vara minst 90 x 90 x 120 cm (bredd x djup x höjd), enl. jordbruksverket ska hanar som är större än 50 cm ha en bur på 120 x 120 x 120 cm. Om du planerar att ha mer än en kameleont så måste du ha ett eget terrarium för varje djur. De ska inte ens få ha synkontakt med varandra. Kameleonter är mycket revirbevakande och blir lätt stressade av synkontakt med andra kameleonter. Det kan t o m innebära att det svagare djuret dör trots att de lever på stort avstånd från varandra.

Terrariet måste medge god ventilation. Det är därför lämpligt att minst två av sidorna samt taket utgörs av nätmaskor. Övriga väggar bör vara av trä eller målat glas. Kameleonten ska inte kunna spegla sig i glas och tro sig se en annan kameleont. Terrariet bör vara placerat så att den övre delen står ca 1,5-2 m ovan golvet. Då kan kameleonten gömma sig högt upp vilket ger trygghet och minskar stress.

Tänk på att insidan av ett träterrarium måste täckas med vattenavstötande akvariesilikon eller liknande material för att inte suga åt sig fukt.  Och för att kunna rengöras och desinficeras ordentligt.

Underlag

Det lämpligaste underlaget i terrariet är tidningspapper. Kameleonten kommer i normala fall inte tillbringa någon tid på golvet. Den kommer hela tiden befinna sig uppe i sitt träd. Ett billigt underlag som är lätt att rengöra är därför bäst, dvs tidningspapper eller pappershanddukar. Använd inte grus, sand, mossa eller småsten. Kameleonten kan då få i sig sådant underlag av misstag om den fångar en insekt som befinner sig på golvet. Honor måste ha möjlighet att gräva och lägga sina ägg i t.ex. kokossubstrat.

Temperatur

Kameleonten är anpassad för att leva i ganska hög värme dagtid, med ett rejält fall av temperaturen nattetid. Temperaturen i terrariet bör medge att en temperaturgradient bildas. Det ska inte vara samma temperatur överallt i terrariet. I naturen blir det vanligen varmare ju högre upp i ett träd ödlan befinner sig. Då kommer den ju närmare solen. Detta bör efterliknas även i fångenskap. En ödla som inte kan uppnå optimal temperatur tillgodogör sig inte näringen i sin föda och uppvisar inte heller sina färger bra.

Ett lämpligt temperaturintervall dagtid kan vara 26-31 grader. Nattetid bör värmen sänkas till mellan 20-24 grader. Dagtid ska det även finnas tillgång till en solbadningsplats där värmen uppgår till 35-40 grader. Efterlikna naturen och erbjud värmen ovanifrån i form av spotlights och keramiska värmelampor. Det är inte naturligt för kameleonter att få sin värme underifrån från värmestenar eller värmemattor.

Gissa dig inte fram till hur varmt det är i terrariet, utan mät upp temperaturen! Mät både dag och natt, på flera punkter på både låg och hög höjd i terrariet. Att låta kameleonten leva i fel omgivningstemperatur, utan möjlighet att själv reglera kroppsvärmen, kommer att med tiden leda till allvarliga hälsoproblem. Det kan dock ta lång tid. Det är också mycket viktigt att se till att ödlan inte kommer i kontakt med värme- eller ljuskällorna. Då kan dessa orsaka allvarliga brännsår.

Luftfuktighet

Luftfuktigheten i terrariet bör ligga mellan 70-75%. Om terrariet består av öppna nätsidor innebär detta att man måste spraya vatten på växterna många gånger under dagens lopp. Vattnet dunstar snabbt och luftfuktigheten blir snabbt densamma som i rummet runtomkring. Vintertid ligger luftfuktigheten inomhus ofta på bara 20-30%. Det är alldeles för torrt för kameleonten. Torr omgivningsluft brukar anses utgöra den största riskfaktorn för att reptiler i fångenskap utvecklar njursvikt. Man kan med fördel duscha sin kameleont i badrummet under 20-30 min 1-2 ggr/vecka.

Den viktiga belysningen

Belysningen är viktig ur många aspekter. Den ska vara stark, dvs ge en ganska intensiv belysning för att efterlikna solen. Den ska också återge färgerna i det som belyses på ett naturligt sätt. Slutligen måste den avge UVB-strålning. Att skapa ett så naturligt ljus som möjligt är inget man gör med en enda lampa i terrariet. Ofta måste ett flertal olika ljuskällor användas styrda av timers för att efterlikna gryning, middagsljus samt skymning.

Alltför svag belysning är en mycket vanlig anledning till dålig aptit och tillväxt, dåligt utvecklade färger samt onormala beteenden.

UV-ljus

Utan tillgång till riktigt solljus eller UVB-strålning så kan ödlan inte tillgodogöra sig kalk i födan. Kalkbrist är den vanligaste sjukdomen hos reptiler i fångenskap. Den allra bästa källan till UV-strålning är solen. Vårt klimat begränsar kraftigt möjligheten att ha en ödla utomhus, därför måste vi erbjuda UV-strålningen i konstgjord form. Det är i dagsläget omöjligt att säga om de lysrör och UV-lampor som säljs idag verkligen har fullgod effekt då det gäller att ge den erforderliga UV-strålningen. Vi har dock inget annat alternativ och måste vara noga med att tillgodose våra ödlor med denna typ av ljuskällor.

Det finns ett flertal olika UV-belysningsalternativ, t ex fullspektrumlysrör, kompaktlysrör samt kvicksilverlampor. För tropiska eller subtropiska terrarier kan du använda t ex Reptile UVB 100, UVB 5.0. Eftersom kameleonter normalt sett inte vistas någon längre tid ute i skarpt oskyddat solsken så räcker det med en ganska svag UV-källa som ett UV-lysrör. Tänk på att lysröret inte får sitta högt ovanför djuret. Bästa avståndet är i allmänhet ca 30 cm ovanför ödlans favoritplats.

Tillverkare av UV-belysning anger ofta att produkten håller mellan 2-3 år. Det visar sig dock att de förlorar sitt ljusspektrum långt innan röret/lampan går sönder. Därför bör de bytas ut var 6-12 månad. Enda sättet att vara helt säker på att UV-belysningen fortfarande fungerar är genom att mäta UV-strålningen med hjälp av en speciell mätare, Solarmeter 6.2.

Fotoperiod

Om möjligt så ska man försöka återskapa en naturlig säsongsvariation även i terrariet. Det innebär att belysningen bör vara tänd mellan 12-14 timmar under sommaren, och 8-10 timmar under vintern.

Övrigt om belysning

Både ljus- och värmekällor bör regleras med hjälp av timer. Då kan man inte glömma att koppla på värme och ljus under tillräckligt många timmar varje dag. Med hjälp av timer blir du mindre bunden av att passa de tider som olika lysrör och värmekällor kräver.

Det är viktigt att inte använda sollampan som enda belysningskälla i terrariet. Den måste kompletteras med andra typer av belysning för att skapa ett så naturligt ljus som möjligt i terrariet. Du kan ha ett dagsljuslysrör med färgtemperatur på 5500-6000K. Eller en vanlig metallhalogenlampa (ej UV-producerande) som finns i en mängd olika färgtemperaturer. Metallhalogenlampor är utmärkta att använda eftersom de även ger en stark ljusintensitet. Slutligen kan du behöva ha en vanlig spotlight riktad mot samma område som sollampan belyser, för att se till att solplatsen är den varmaste punkten i terrariet.

Skötsel av jemenkameleont – utfodringen

De flesta kameleonter är rena insektsätare. Jemenkameleonten utgör ett undantag eftersom den också äter en del växtmaterial i det vilda där den äter 5-30% växter.

Utfodra gärna med en blandning av insekter som syrsor, mjölmask, flugor, gräshoppor, skalbaggar, kackerlackor, spindlar, fjärilar och malar. I praktiken erbjuder många djurägare ofta bara en eller två sorters insekter. Risken finns då att ödlan ledsnar på detta foder och börjar matvägra. För att minska denna risk kan man ha som regel att 1-2 gånger per vecka bjuda på någon ovanligare foderinsekt. Det kan vara en fjäril, en gräshoppa eller en liten nyfödd musunge.

Insekterna måste vara utfodrade med en balanserad näringsrik diet för att utgöra ett bra foder, t ex fågelpellets eller gnagarpellets. De kan även ges A-vitaminrika grönsaker som mangold, ruccola, grönkål, rivna morötter och sötpotatis.

När insekterna ges som foder bör man damma dem med ett kalciumpreparat och ett multivitaminpreparat innehållande vitamin A. Det räcker inte att preparatet innehåller betakaroten, ett förstadium till A-vitamin. Det är ännu osäkert om kameleonter kan utnyttja detta till att tillverka A-vitamin. Kalktillskott, utan D3 vitamin, bör ges 2-3 ggr/vecka till vuxna hanar, 3-4 ggr/vecka till vuxna honor, samt 3-4 ggr/vecka till växande djur. Multivitaminer bör ges en gång/vecka till växande djur och 2 ggr/månad till vuxna.

Insekterna kan serveras för hand eller från en djup plastkopp som placeras på en trädgren. Studier av panterkameleont har visat att de behöver 30-50 vuxna syrsor (eller annan insekt av motsvarande storlek) per vecka för att hålla normal kroppsvikt.

Som nämnts ovan är jemenkameleonten en omnivor, dvs allätare, och bör även ges mörkgröna bladiga grönsaker som mangold, grönkål, romansallad, och de äter ofta gärna av bladen på växterna i terrariet.

Vatten

Kameleonter dricker sällan vatten från en skål, utan deras naturliga sätt att få i sig vatten är genom att lapa i sig vattendroppar från blad. I fångenskap kan man stimulera detta beteende genom att spraya vatten på terrarieväxterna 2-4 gånger/dag, eller ha en plastbunke ovanpå terrariet med ett litet hål i botten som medger att vatten sakta droppar ner på bladen under. Se till att det finns en skål eller en krukväxt nedanför som fångar upp vattendropparna så att inte fukt ansamlas på terrariebotten. Tänk på att ett sådant system måste desinficeras 1-2 gånger/månad så att inte skadlig bakterieflora växer till i vattnet.

Reproduktion

Jemenkameleonten blir könsmogen runt 5-6 mån ålder, men det är lämpligt att vänta tills de är 8-10 månader innan de får reproducera sig. Hona och hane ska bo i separata terrarier eftersom jemenkameleonten ofta är mycket aggressiv mot andra kameleonter förutom i samband med parningen.  Har man mer än en kameleont bör dessa bo väl åtskilda från varandra utan synkontakt. Åsynen av en annan kameleont kan orsaka extrem stress vilket ofta kan leda till sjukdom.

Parning

En hona brukar visa att hon är redo för parning genom att en ljusblå fläck syns på sidan och på hjälmen. Honan bör alltid sättas in i hanens terrarium. Gör man tvärtom, dvs sätter in hanen till honan, så blir han fullt upptagen med att försöka muta in sitt revir och kan stressa honan kraftigt. Om hon inte gillar hanens uppvaktning, eller när hon tröttnat på parningen, skiftar hon färg till svart med klara gula och blå fläckar, samt gapar och kan attackera hanen. I detta läge bör honan skiljas från hanen.

Äggläggningsplats och äggläggning

Äggen läggs vanligen ca 20-30 dagar efter parning.  En lämplig äggläggningsplats kan utgöras av en djup hink som ställs intill trädet i terrariet och fylls med lika delar sand, torv och jord. Underlaget bör vara minst 20 cm djupt. Det bör vara lätt fuktat så det går att gräva en hålighet i det. Underlaget bör även vara lätt uppvärmt, t ex med hjälp av en spotlight ovanför hinken.

Vanligen läggs 10-12 ägg men det finns rapporter om kameleonter som lagt 30-70 ägg per kull. Fertila ägg kläcks ofta efter ca 170 dagar. Det kan dock variera ganska mycket beroende på vilken typ av inkubation man använder.

Efter äggläggningen är honan ofta kraftigt utmattad. Tyvärr lägger ofta kameleonthonor upprepade kullar under ett år, vilket på sikt innebär att hon blir alltmer medtagen.

Spermier kan lagras i kroppen varför honan kan lägga ytterligare en kull med befruktade ägg 3-4 månader senare.  Observera att även ensamma kameleonthonor brukar lägga ägg var 3-4 månad, men då med obefruktade ägg.

Den viktiga hygienen

Tillsammans med utfodringen så hör hygienen till det viktigaste området för en reptilägare att behärska. Många bakterie- och svampinfektioner drabbar reptiler i fångenskap på grund av deras dagliga utsatthet för förorening med avföring, samt en fuktig smutsig omgivning. I det vilda har kameleonten stora områden av land att röra sig på, där avföring och matrester kan spridas. Djuren kommer så gott som aldrig i kontakt med detta material. För ödlor i fångenskap är förhållandet annorlunda. Djurägaren får föra en ständig kamp för att förhindra ansamling av bakterier på grund av kontinuerlig deponering av avfall och matrester.

Buren måste hela tiden hållas ren och torr. Alla föremål som smutsas ner med avföring eller urin ska så snart som möjligt avlägsnas och rengöras eller bytas ut. Burinredningen ska arrangeras så att den lätt kan rengöras. Eftersom människan av naturen är ganska lat, så blir rengöringen utförd oftare ju enklare den är att göra. Se alltså till att burinredningen är funktionell hellre än vacker!

Avföring, urin och matrester måste avlägsnas så snart de uppstår. Underlaget i terrariet bör bytas ut en gång per vecka eller så snart det är nedsmutsat. Inredningen inklusive mat- och vattenskålar, måste avlägsnas, rengöras och desinficeras minst en gång i månaden, och hela terrariet ett par gånger om året. Ett lämpligt desinfektionsmedel är 0,2% klorhexidin.

Vanliga sjukdomsproblem

Metabolic Bone Disease/Benskörhet

Sjukdomen orsakas av felaktig utfodring, där balansen mellan kalcium och fosfor blivit fel. Brist på tillgång till UV-ljus orsakar dessutom D-vitaminbrist, vilket i sin tur påverkar upptaget av kalcium från födan. Då blodnivån av kalcium sjunker försöker kroppen kompensera detta genom att bryta ner skelettvävnad och därmed frisätta kalcium. Normal skelettvävnad ersätts så småningom av en svagare bindväv.

Symptomen hos ödlan kan vara minskad aptit och förstoppning; muskeldarrningar i benen; nedsatt tillväxt; missbildade eller brutna ben; mjuk käke; krokig ryggrad, eller bakbensförlamning. Ödlan blir även svag i muskulaturen och orkar inte längre resa upp kroppen från underlaget. Ett typiskt symptom hos just kameleonter är att ödlan inte längre klarar att skjuta ut sin långa tunga. Ibland hänger tungan till och med slappt ut från munnen.

MBD är en livshotande sjukdom om den inte kommer under behandling i tid. Problemet är att sjukdomen vanligen har utvecklats sakta under många månader, och det tar i allmänhet lika lång tid att behandla djuret. Behandlingen består av alltifrån ändrad utfodring och miljö, till injektionsbehandling med kalk, antibiotika, vitaminer och ibland hormoner. Några ödlor kan återhämta sig, men ibland kvarstår någon typ av skelettskada hela livet. För andra ödlor är sjukdomen dödlig.

Värpnöd

Värpnöd innebär att den dräktiga ödlehonan inte kan lägga ett eller flera ägg. Ibland ”stannar” äggen kvar i äggstockarna, ibland i äggledaren.

Många kameleonthonor lägger ägg vare sig de lever ensamma eller blir parade av en hanne. Ibland kan man läsa att värpnöd bara drabbar honor som inte blivit parade. Detta är helt fel – värpnöd kan uppstå både med befruktade och obefruktade ägg. Tänkbara orsaker till detta är brist på lämplig äggläggningsplats, dålig näringsstatus, stress och annan bakomliggande sjukdom.

Vanliga symptom är en hona vars buk får ökat omfång trots att hon äter mindre och mindre. Ofta är hon orolig och provar att gräva på olika platser. Med tiden blir hon svagare, slutar gräva och kan bli mycket svag i muskulaturen. Diagnosen ställs med hjälp av röntgen.

Tyvärr är det ofta svårt att hjälpa en kameleont med värpnöd. Åtgärder bör sättas in så snart som möjligt. Man kan försöka ge värkstimulerande hormoner men effekten är mycket individuell. Om inte detta hjälper återstår operation, något som honan tyvärr ofta inte klarar av i sitt medtagna tillstånd.

Förstoppning

Förstoppning orsakas nästan alltid av att ödlan oavsiktligt får i sig av sitt underlag i terrariet, t ex bark, småsten eller sand, som fastnar på den klibbiga tungan när den fångat en insekt. Om ödlan dessutom är uttorkad bakar materialet ihop sig till stora hårda klumpar som orsakar smärta och inte kan passera genom den smala tarmen. Förstoppning kan även orsakas av andra sjukdomar som medför att något organ trycker på tarmen och försvårar passagen genom denna, t ex njursjukdom, tumörer i bukhålan eller värpnöd.

Symptomen är oftast ganska självklara i och med att ödlan inte längre tömmer tarmen. Det kan dock ta många veckor innan ödlans allmäntillstånd påverkas så pass att ägaren blir medveten om att ödlan faktiskt är sjuk. Ju längre det dröjer med att sätta in behandling, desto större och mer kompakt kan materialet ha hunnit bli i tarmen, och det kan då bli svårt att bota sjukdomen.

A-vitaminbrist

Ses ibland hos kameleonter som endast utfodras med insekter, och som ej ges multivitaminpreparat som innehåller vitamin A, och då insekterna inte fått ett helfoder innan de använts som foder.

Vanliga besvär som ses är ögonsjukdomar, luftvägssjukdomar, svårigheter att ömsa samt ökad benägenhet att bilda vaxproppar i penisfickorna. I riktigt allvarliga fall kan neurologiska problem ses.

Tänk på att för mycket av en bra sak också kan vara farligt. A-vitamin är ett sådant ämne, som i stor mängd kan orsaka allvarliga förgiftningssymptom. Att utfodra rätt och välja ett bra vitaminpreparat är därför mycket viktigt.

Njursvikt

Är en av de vanligaste dödsorsakerna hos jemenkameleonter. Orsakerna går inte alltid att fastställa men kronisk uttorkning har sannolikt stor betydelse. Andra orsaker kan vara A-vitaminförgiftning, kroniska infektioner, otillräcklig tillgång till UV-ljus. Symptomen är inledningsvis ofta vaga, t ex aptitlöshet, slöhet, svaghet och avmagring. Vid långt framskriden sjukdom kan man även se ödem på halsen (vätskeansamling under huden) och utbuktande ögon. Skadade njurar kan inte repareras. Om sjukdomen upptäcks tidigt kan den ibland hejdas i sitt förlopp och ödlan leva vidare med hjälp av kontinuerlig behandling.

Luftvägssjukdomar

Kameleonter drabbas lätt av bakteriella infektioner i luftvägarna. En bidragande faktor kan vara A-vitaminbrist.

Symptom på luftvägssjukdom kan vara ökad mängd slem i munhålan, biljud i samband med andningen, andning med öppen mun, flöde från ögonen, eller att ögonen hålls slutna. Tänk på att kameleonter har saltkörtlar i näsan och då och då kan fnysa ut ett vitt sekret. Detta ska alltså inte förväxlas med onormalt sekret från en infektion.

Parasiter

Viltfångade kameleonter kan ha en mängd olika slags parasiter i tarmarna. Vanliga tecken på sådana problem är avmagring, aptitlöshet, kräkningar och lös illaluktande avföring.

Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din kameleont blir sjuk.

Skötselråd om andra exotics »

Jemenkameleont bland blad.
Jemenkameleonter är svåra att sköta i fångenskap, men det går.

Träffa veterinären i mobilen

Via Min Veterinär kan du tryggt och enkelt träffa Evidensias veterinärer på en tid och plats som passar dig direkt i din mobil, surfplatta eller dator.