Artikel

Skötsel av dossköldpadda

boxsköldpadda Bristsjukdomar Dossköldpadda Infektionssjukdomar Parasitsjukdomar Reptil Skötselråd Utfodring

Skötsel av dossköldpadda. Boxsköldpaddan (eller dossköldpaddan) har fått sin svenska benämning efter förmågan att stänga igen sina sköldar helt och hållet. Tack vare ”gångjärn” på bukskölden kan sköldpaddan sluta sig så att en angripare inte alls kan få tag i vare sig huvud eller extremiteter. Detta gångjärn saknas dock hos mycket unga individer. Det utvecklas efter 1-2 år.

Den vanligaste boxsköldpaddan i fångenskap i Sverige är den kinesiska Cuora flavomarginata. Även den malaysiska boxsköldpaddan Cuora amboinensis förekommer. Det finns även ett amerikanskt släkte av dossköldpadda, nämligen Terrapene. Av dessa ses ibland Terrapene carolina i Sverige. Så gott som alla boxsköldpaddor som ses i Sverige är viltfångade!

Det finns fler medlemmar av familjerna Cuora och Terrapene, samt även boxsköldpaddor tillhörande familjen Pyxidea. Dessa typer av boxsköldpaddor är dock mycket sällsynt förekommande i fångenskap i Sverige. De kommer därför inte att behandlas specifikt.

De flesta boxsköldpaddor beräknas kunna bli 25-30 år gamla. Könsmognad nås vanligen vid 5-10 års ålder. Det är inte helt lätt att bedöma könet på boxsköldpaddor. Hanen har vanligen en längre och bredare svans än honan, samt en konkav buksköld. Hanens iris är ofta röd, medan honans är brun.

Oavsett vilken typ av boxsköldpadda man har finns det många gemensamma egenskaper mellan dessa avseende skötsel och utfodring. Det finns dock även tydliga skillnader, varför denna genomgång börjar med en kort sammanfattning av de olika arterna.

Kinesisk Boxsköldpadda

Cuora flavomarginata, kallas ibland även Cistoclemmys flavomarginata. Dess naturliga utbredningsområde är södra Kina och Taiwan, samt vissa av de mest södra japanska öarna. Klimatet i dessa områden är subtropiskt, med varm sommar och relativt mild vinter. Arten finns dock spridd upp i ganska höglänt terräng där vintern blir kall. Sköldpaddor från dessa trakter söker ofta en plats att gå i dvala på vintertid.

Utseendemässigt är den kinesiska boxsköldpaddan en ganska liten sköldpadda. De blir max ca 16 cm långa. Ryggskölden är välvd. Den unga sköldpaddan kan ha 3 åsar utmed ryggskölden. En centralt och en på ömse sidor om denna. Dessa åsar kan mer eller mindre försvinna på det vuxna djuret. Den vuxna sköldpaddan har en ljus rand längs ryggens medellinje. Undersidan av marginalsköldarna (längs ryggsköldens sidor) är kräm- eller gulfärgade. Huden på huvudets sidor är ljus (kräm-gul-grön). Från ögat och mot bakhuvudet går en gulare linje. Framfötterna har 5 klor och bakfötterna 4.

Kinesisk boxsköldpadda är i huvudsak landlevande. De ska ändå alltid ha tillgång till vatten att kunna blötlägga sig i. Sköldpaddan är en omnivor, dvs allätare, som äter både kött och grönsaker.

Malaysisk Boxsköldpadda

Cuora amboinensis, kallas ibland även Cistoclemmys amboinensis. Denna sköldpadda kommer från tropiska områden i Malaysia, södra Vietnam, Burma, Thailand, Indonesien och Filippinerna.

Den malaysiska boxsköldpaddan är lite större än den kinesiska. Den blir upp till 20 cm lång. Ryggskölden är enhetligt brunsvart. Som ung har den 3 åsar längs med ryggskölden. På var sida av huvudet finns 3 gula ränder. Ovanifrån bildar den översta randen ett V som möts ovan näbben.

Den malaysiska boxsköldpaddan skiljer sig från övriga boxsköldpaddor med att i hög grad vara vattenlevande. Eftersom den kommer från ett tropiskt klimat ställer den även höga krav på värme och luftfuktighet. Denna art ska ej vinterdvalas. Sköldpaddans naturliga födoval är ännu ganska okänt. Man tror att den i högre grad än övriga boxsköldpaddor lever på vegetabilier.

Amerikansk Boxsköldpadda

Terrapene carolina carolina. Kommer från USA:s östkust. Den lever i skogar i nära anslutning till vattendrag och kan simma. Den går gärna ner i vatten och ligger i blöt, men är i huvudsak landlevande. Sköldpaddan kan bli upp till 20 cm lång. Det är en omnivor som med ökad ålder blir mer och mer vegetarian. Amerikansk boxsköldpadda går normalt sett i vinterdvala under 2-3 månader.

Skötsel av dossköldpadda – försök att efterlikna deras naturliga miljö

I takt med att vi lär oss mer och mer om reptilers anatomi och fysiologi, så har det blivit alltmer klarlagt hur viktigt det är att försöka återskapa en så normal miljö som möjligt för djuren i fångenskap. Att ständigt leva i en onaturlig miljö, där man inte kan utföra sina naturliga beteenden, leder till kronisk stress. Kronisk stress leder i sin tur till en negativ påverkan på immunförsvaret, varför sjukdomar lättare utvecklas. Felaktig miljö kan även ha en direkt effekt på sjukdomsfrekvenser. Till exempel genom att torr luft leder till uttorkning med risk för njurskador och urinstensbildning.

Enligt den nya djurskyddslagen är minimimåtten för en boxsköldpadda på upp till 15 cm skallängd 50 dm2. Terrariet kan till exempel vara 1 m långt och 50 cm brett. För en sköldpadda på upp till 20 cm längd är minimikravet 100 dm2!

Malaysisk boxsköldpadda

Den malaysiska boxsköldpaddan behöver ett stort akvarium, helst 500 liter. Ca 50% av ytan bör upptas av en vattendel. Vattnet ska vara minst 20 cm djupt. Då kan sköldpaddan vända sig om den råkar hamna på rygg. Underlaget i vattendelen kan utgöras av grus eller sten. Underlaget på landdelen kan t ex utgöras av släta stenar, ”klipphällar” som sköldpaddan kan ta sig upp och sola på.

Vattentemperaturen bör hålla 26-29 grader. På land bör temperaturen vara ca 26-28 grader. Temperturen kan vara densamma året runt. För att kunna erbjuda denna varma miljö krävs att du skaffar en vattenvärmare, termometer både för vatten och luft, samt en ljusramp över både vatten- och landdel. Över landdelen ska det även finnas UV-ljus. Akvariet måste till viss del hållas täckt för att uppnå önskad luftfuktighet, 75-90%.

För att vattnet ska hålla en god kvalitet krävs även ett vattenfilter och pump. Läs mer om vattenhygien under avsnittet hygien. Läs gärna även våra skötselråd för vattensköldpaddor där denna problematik tas upp mer detaljerat.

Övriga boxsköldpaddor

I sin naturliga miljö tillbringar sköldpaddor mycket tid under lövverk på marken, eller i klippskrevor eller jordhålor. Som ett resultat av detta utsätts de för ett mikroklimat, dvs ett klimat som avviker från det klimat som mer högbenta djur utsätts för. Det är framför allt luftfuktighet och luftrörelser som blir annorlunda i ett mikroklimat. Luftfuktigheten blir ofta oerhört mycket högre vid marknivån i naturen än en meter högre upp. Detta skiljer sig helt från inomhusklimatet i våra centraluppvärmda lägenheter och hus, där luftfuktigheten i stället blir extremt låg. Låg luftfuktighet leder till uttorkning av djuret – med varje andetag förlorar reptilen kroppsfuktighet. Kronisk uttorkning vet vi numera är den största riskfaktorn då det gäller utveckling av njursjukdomar hos reptiler. Dessutom har det visat sig att detta även har stor betydelse för felväxta ryggsköldar hos sköldpaddor. Så kallad pyramidbildning.

Viktigt med rätt underlag

I fångenskap är det alltså viktigt att underlaget i sköldpaddslådan medger bildandet av mikroklimat på olika ställen. Dessutom bör underlaget helst bestå av något som sköldpaddan kan gräva ner sig i. Att kunna gräva ner sig är ett viktigt sätt för sköldpaddan att skydda sig från både kyla och värme. Ett underlag av jord eller grus är därför naturligt (blandning 50/50). Ett fast underlag är även viktigt så att sköldpaddan kan röra sig på ett naturligt sätt. En nackdel med naturliga underlag är att sköldpaddan ofta äter av det. Jord, men framför allt grus eller stenar, orsakar lätt förstoppningar. Låter man sköldpaddan bada ofta är dock riskerna med ett naturligt underlag små.

Ett sätt att skapa ett bra klimat för sin sköldpadda är att använda flera frölådor (eller andra sorters plastbaljor) bredvid varandra på botten av trälådan.

De olika lådorna kan fyllas med olika slags material, till exempel:

  • En blandning av jord och sand i en, minst 5 cm djupt. Blanda gärna i lite färsk sphagnummossa (vitmossa/torvmosa) eller vermiculit (mineralprodukt) – båda dessa material finns att köpa i blomsteraffärer, torra löv eller annat fuktighetsbevarande ämne. På ytan kan en ihålig trädstam placeras som gömställe. Ytlagret i denna låda duschas regelbundet för att behålla en viss fuktighet (men ej vara blött).
  • Planterade växter i en, ger skugga och tillgång till gömställe.
  • Vatten i en med en svagt sluttande ramp så att sköldpaddan lätt tar sig i och ur.
  • Stenar i en, varierande storlek, dock så stora att sköldpaddan ej kan svälja dem. Flata stenar eller kakelplattor kan läggas ovanpå och används som utfodringsplats.
  • Samt löst ihopvikta handdukar i en, medger grävande och utgör gömställe.

Denna blandning av underlag är billigt och lätt att rengöra. Det ger bra möjlighet för att skapa olika temperaturzoner och för utveckling av mikroklimat. Nedsölad ytbeläggning skopas bort allt eftersom det uppstår. Allt underlag (sand+jord) byts ut ca var tredje vecka. Stenarna rengörs och kokas alternativt upphettas i ugn var tredje vecka. Handdukarna tvättas självklart i takt med att de blir nedsmutsade.

Nackdelar med andra typer av underlag

  • Tidningspapper:  medger ej mikroklimat, medger ej grävande.
  • Bark:  idealisk miljö för kvalster och mikroorganismer, kan ge stora skador om äts upp.

Temperaturen i terrariet

Temperaturen i terrariet ska ligga mellan 25-32 grader dagtid och mellan 20-25 nattetid. Tänk på att det inte ska vara samma temperatur i hela akvariet, utan en så kallad gradient. Det innebär alltså att ett hörn t ex kan hålla 25 grader, mitt på terrariet kan temperaturen vara 28 grader, och i andra änden kan temperaturen vara 32 grader. För att erhålla detta måste flera olika värmekällor kombineras. T ex  en värmedyna eller värmekabel som ger värme underifrån. En ljusramp med både vanlig belysning och UV-ljus. Samt en punktvärme över det varmaste stället. Tänk även på att vattnet måste hålla denna höga värme! Om dina värmekällor inte klarar detta måste du även ha en akvarievärmare i vattnet. Luftfuktigheten bör ligga på ca 60-70%.

Allmänna råd vid skötsel av dossköldpadda

Sköldpaddor ska aldrig lämnas lösa och utan uppsikt i huset. Att ta ut dem ur terrariet för en stund och låta dem gå omkring under noga uppsikt går bra om du är noga uppmärksam på eventuella faror. Plötsliga temperaturförändringar från en varm bur till ett kallt golv vintertid ska undvikas. Elektriska sladdar kan likna maskar. Trappor och lösa hushållskemikalier kan vara livsfarliga.

Många sköldpaddor är skygga och behöver därför ett gömställe dit den kan dra sig undan. Har du flera djur i samma terrarium ska det finnas gömställen åt varje individ. Gömställen bör finnas både i den varma och den svalare delen av terrariet.

Belysningen

Allt ljus ska släckas nattetid. Under natten bör därför en annan värmekälla finnas. Det kan vara en värmeslinga under halva buren, eller keramisk värmare, så att en varm plats skapas dit sköldpaddan kan söka sig. Buren ska inte placeras i direkt solljus, om inte en skuggig reträttplats finns tillgänglig.

De flesta sköldpaddor kommer från klimat med mycket hög ljusintensitet. De behöver alltså mycket ljus under många timmar av dygnet. Ljuset bör utgöras av en kombination av ”vanligt” ljus från glödlampor eller ljusrör, samt UV-strålning. UV-ljus krävs för att sköldpaddan ska kunna utnyttja sig av D-vitamin, och därmed kunna ta upp kalcium från fodret. Utan tillgång till UV-ljus är risken stor att sköldpaddan drabbas av en bristsjukdom som yttrar sig i missbildning av skölden. Bästa källan för UV-strålning är naturligtvis solen! I brist på tillgång till sol är någon typ av UV-ljusrör det bästa vi kan erbjuda våra sköldpaddor. Dessa ger en svag UV-strålning (2-5%) som varken är farligt för sköldpaddan eller människor i dess omgivning. UV-ljuset bör finnas på 30-60 cm avstånd från sköldpaddan och stå på 12 tim/dag.

Tänk på att ett UV-ljusrör bör bytas minst en gång per år och helst en gång i halvåret. Trots att de fortsätter att lysa, och alltså lurar oss att tro att de fungerar, så förlorar de ganska snabbt sin UV-strålande förmåga!

Den viktiga hygienen

Merparten av de sjukdomar som drabbar sköldpaddor i fångenskap orsakas av att djuret tvingas leva i en miljö med kraftig bakterieförekomst. Noggrann hygien i terrariet är den bästa sjukdomsförebyggande åtgärden!

Underlaget ska vara rent

Underlaget måste bytas ut så snart det blir fuktigt eller nedsmutsat av matrester eller urin och avföring. Tidningspapper är lättast att sköta, det kan bytas dagligen. Så kallade reptilmattor måste tvättas och desinficeras flera gånger i veckan, och torka noggrant innan de läggs tillbaka i terrariet. Bark måste bytas ut helt minst varannan vecka. Alla nedsmutsade partier ska avlägsnas mellan dessa totala byten. Fuktig bark utgör en mycket bra grogrund för bakterier och mögelsvampar!

Vattenhygien

Vattnet måste också hållas minutiöst rent. Så snart du märker att vattnet är det minsta förorenat av matrester eller avföring måste allt vatten bytas. Dessutom måste vattnet ändå bytas minst en gång dagligen. Vattenbehållaren måste även desinficeras minst en gång i veckan.

För malaysiska boxsköldpaddor är vattenhygienen ännu viktigare, eftersom dessa sköldpaddor lever merparten av tiden i vattnet. För att underlätta skötseln är det viktigt att ha ett bra filter. De vanligaste filtren för vattensköldpaddor rensar dock bara ut de stora synliga smutspartiklarna. Olika mikroorganismer finns trots filtret ändå kvar i vattnet.

I ett vanligt fiskakvarium elimineras dessa mikroorganismer med hjälp av ett bottenfilter under sanden på akvariets botten. I sköldpaddsakvarier är det ofta svårt att använda bottenfilter eftersom sköldpaddan gärna bökar i bottenunderlaget, och därmed ofta skadar bottenfiltret. Man kan skärma av botten med hjälp av en nätanordning, så att sköldpaddan inte kommer åt filtret. Eller också får man som djurägare acceptera att vattnet måste bytas ofta. Trots användningen av ett vanligt filter måste alltså vattnet bytas helt och hållet minst en gång i månaden. Däremellan bör ½ – 1/3 av vattnet bytas varje vecka. Vattenlevande sköldpaddor kräver alltså mycket arbete för att hålla en god hygien i miljön! Läs mer om vattenhygien i våra skötselråd för vattensköldpaddor.

Skötsel av dossköldpadda – utfodring

Boxsköldpaddor är omnivorer (allätare). Under uppväxten äter de relativt mycket animaliskt material. Efterhand som de blir äldre blir andelen vegetabilier högre. Som vuxna äter många vilda boxsköldpaddor nästan enbart grönfoder. Är du osäker vilken proportion som är lagom, så kan du alltid erbjuda hälften av dagsportionen som kött, och hälften som grönsaker.

Bästa tiden att utfodra reptiler är på förmiddagen, efter det att djuret har hunnit värma upp kroppen. Om djuret utfodras innan kroppen är varm, så passerar mycket av näringen osmält genom tarmen. Unga sköldpaddor utfodras dagligen. Vuxna kan utfodras dagligen eller varannan dag. Eftersom vi sällan ser feta boxsköldpaddor i Sverige, utan de allra flesta väger alldeles för lite, så finns det oftast ingen anledning att hålla igen på mängden mat. Därför kan det vara säkrast att utfodra varje dag.

Malaysiska boxsköldpaddor bör utfodras i en separat vattentank för att inte vattnet i akvariet ska bli alltför förorenat. De flesta sköldpaddor passar på att tömma tarmen i samband med måltiden. Genom att utfodra i en separat tank minskar du alltså mängden avföring samt icke uppäten mat i akvariet. Observera att vissa malaysiska dossköldpaddor föredrar att äta sin mat på land.

Vegetabilier

Erbjud alltid en variation av grönsaker och frukt. En sköldpadda som får en ensidig kost blir ofta mycket envis med att bara äta samma mat. De kan då få svårt att lära sig acceptera ny föda. Risken för bristsjukdomar blir naturligtvis större ju mer ensidig kosten är.

Lämpliga grönsaker att bjuda är:  akvarieväxter, morot inkl blast, gul squash, gröna bönor, maskros, majs, romansallad, frisésallad, endivesallad, ärtor, limabönor, alfalfahö, rädisa, klöver, blötlagda kaninpellets, broccoli.

Blomblad är ofta omtyckt av sköldpaddor, och de klara färgerna kan ofta locka en nödbedd sköldpadda att äta. Lämpliga blommor är t ex hibiskus, rosor, geranium.

Lämpliga frukter att bjuda är:  jordgubbe, hallon, körsbär, plommon, honungsmelon, fikon, vindruvor, päron, persika, apelsin, fikon, mango, grapefrukt. Tänk dock på att frukt inte bör utgöra mer än 25% av dagsintaget. Alltför mycket fruktsocker i maten kan orsaka problem med matsmältningen.

Hårda grönsaker som morot och andra jordfrukter kan kokas eller rivas innan de används som foder.

Observera att man ofta hör sägas att vissa grönsaker inte ska ges alls, t ex spenat, rabarb, persilja, olika kålsorter. Det stämmer att dessa grönsaker innehåller ämnen som kan vara skadliga i stor mängd. Spenat innehåller t ex oxalsyra som kan skada njurarna. Kål innehåller s k goitrogener, som påverkar sköldkörteln. I liten mängd någon gång ibland är dock dessa grönsaker utmärkta. Och som alltid gäller sanningen att man ska undvika överdrifter och ensidighet!

Kött

Den animaliska delen av fodret kan utgöras av mjölmaskar, zofobas, syrsor, sniglar, räkor, skalbaggar, tusenfotingar, spindlar, hel rå fisk samt små däggdjur som musungar. Man kan ofta även köpa små akvariefiskar, t ex guppies, som sköldpaddan kan få jaga i vattnet.

Det går också att ge en liten del (<5% av dagsportionen) torrfoder för hund eller katt, eller torrfoder för fisk. Genom att blötlägga kulorna i vatten tillsammans med multivitaminpulver och kalkpulver, och därefter torka, så går det ofta att få i sköldpaddan de önskvärda vitaminerna och mineralerna.

Unga djur äter högre andel kött. I takt med åldern minskar detta. För en vuxen boxsköldpadda utgör kött ofta bara ca 10% av fodermängden.

Insekter och rent kött måste kompletteras med ett fosforfritt kalktillskott. Tänk även på att insekter som används vid utfodring själva måste utfodras väl – annars innehåller de ingen näring åt din sköldpadda!

Tillskott

Eftersom vi har svårt att efterlikna en normal utfodring i fångenskap är det viktigt att komplettera maten med både vitaminer och mineraler. Använd dig av ett multivitaminpreparat och ett separat kalkpreparat utan fosfor. Under uppväxten bör båda preparaten användas vid varje utfodring. Till vuxna djur räcker det vanligen med att ge vitamintillskott en gång per vecka. Kalktillskottet bör dock alltid ges vid varje utfodring.

Vinterdvala

De flesta boxsköldpaddor går inte i dvala i sin ursprungsmiljö. Undantaget är de amerikanska boxsköldpaddorna, samt enstaka kinesiska. I fångenskap händer det dock ibland på hösten att vissa djur gräver ner sig i underlaget om buren inte ger tillskottsvärme. Aptiten kan dämpas eller upphöra helt fram till våren. Sköldpaddans aktivitetsnivå minskar. Då hustemperaturen aldrig blir tillräckligt låg för att medge fullständig vinterdvala, så fortsätter sköldpaddan att förbränna energi. Den blir svag och svälter innan våren kommer. Om du ökar temperaturen ett par grader i terrariet under den mörka årstiden är det troligare att sköldpaddan håller sig vaken hela vintern. Den fortsätter äta och mår bättre än de sköldpaddor som tillåts en pseudo-vinterdvala.

Sköldpaddorna är normalt aktiva från mars till oktober/november. Om omgivningen är varm och ljusperioden förblir 12-14 timmar ljus/dag, hoppar många sköldpaddor över att gå i dvala. Andra sköldpaddor slutar att äta på hösten oavsett yttre miljö. Sjuka, konvalescenter eller magra sköldpaddor ska ej tillåtas gå i dvala!

Följande råd gäller om du har en frisk sköldpadda och du absolut vill att den ska gå i vinterdvala:

  • Tidigt i oktober, eller då aptiten minskar på hösten, ska maten tas bort (men ej vattnet) i 1-2 veckor, så sköldpaddan får tid att tömma tarmen.
  • Håll burtemperaturen denna period 21-27 grader.
  • Avlägsna sedan yttre värmekällor och låt sköldpaddan ha 16-21 grader i 1 vecka.
  • Välj därefter ut en svagt belyst dragfri torr plats, 6-16 grader varm, exempelvis ett garage eller en källare. Temperaturen ska vara 10-16 grader, med enstaka fall till 7 grader. Ihållande temperatur över 16 grader är för varmt och leder till att ämnesomsättningen ökar så att sköldpaddan sakta svälter. Långvarig temperatur under 7 grader är för kallt!
  • Lämpligt vinterbo kan vara en stor låda med 30 cm lätt fuktad blomjord täckt av ett 7,5-15 cm lager av rivet tidningspapper, torra löv eller hö. Sköldpaddan gräver ner sig i jorden som ska vara fuktig men inte blöt. Är jorden för torr blir sköldpaddan uttorkad.
  • En liten vattenskål ska finnas tillgänglig så sköldpaddan kan dricka om den blir så pass aktiv.
  • Lådan får inte placeras direkt på ett kallt golv.
  • Var 2-3 vecka ska sköldpaddan blötläggas i ljummet vatten i 2 timmar.
  • Då det är dags att väcka sköldpaddan på våren låter Du den under en veckas tid vänja sig vid vanlig rumstemperatur, innan det är dags att placera sköldpaddan i terrariet och börja utfodra den.

Sjukdomar hos dossköldpaddor

Nedsatt aptit kan orsakas av låg temperatur eller sjukdom. Vissa boxsköldpaddor måste lockas att äta varje tugga, medan andra är ivriga på maten.

Bristsjukdomar

Svullna ögon 

Svullna ögon är oftast orsakat av A-vitaminbrist. På grund av att ögats immunförsvar vid A-vitaminbrist blir nedsatt, kompliceras tillståndet ofta av bakteriella infektioner. Om ögonen är så svullna att sköldpaddan inte kan se så äter den inte. Tänk på att A-vitamin lätt kan överdoseras och orsaka många sjukdomsproblem vid för hög giva. Du ska alltså inte själv experimentera med extra A-vitamingivor vid ögonproblem, utan kontakta veterinär för undersökning av sköldpaddans ögon!

Mjuk sköld

En mjuk sköld tyder på brist på kalcium eller vitamin D i fodret. Ge sköldpaddan så mycket naturligt solljus som möjligt, men se till att den kan dra sig undan i skuggan. Om sköldpaddan hålls inomhus, använd UV-belysning för att efterlikna solljuset. Använd kalcium-vitamin D3-tillskott i fodret. Se även till att komplettera fodret med ett balanserat vitamin- och mineraltillskott för all framtid.

Värpnöd 

Felaktig balans av mineraler i fodret kan ibland orsaka värpnöd. Sköldpaddshonan kan inte lägga ett/flera ägg utan hjälp. Symptom kan vara krystande och oro, eller utmattning och trötthet. Kalcium behövs för att muskulaturen, och i detta fall livmodern, ska kunna dra ihop sig ordentligt. Om en dräktig hona lider brist på kalcium i fodret blir resultatet alltså värpnöd. Orsaker kan vara felaktig utfodring, brist på tillgång till naturligt solsken, eller annan bakomliggande sjukdom. Problemet är oftast livshotande.

Då värpnöd misstänks måste sköldpaddshonan genast till veterinär. Med injektioner av kalcium och hormoner kan många gånger äggläggningen komma igång. Ibland krävs dock kirurgiska åtgärder.

Missbildad sköld

Missbildad sköld kan bli följden av felaktig utfodring, framför allt vid felaktig mineralbalans hos unga växande djur. Ryggskölden kan bli ihopsjunken, skölden kan verka för liten, rygg- och bukskölden kan verka passa dåligt ihop m m. Den bakomliggande orsaken till denna typ av sjukdom är vanligen en kombination av felaktig mineralbalans i fodret, samt brist på UV-ljus i miljön. Sjukdomens namn är Metabolic Bone Disease (MBD), eller ”benskörhet”.

MBD är en livshotande sjukdom om den inte kommer under behandling i tid. Problemet är att sjukdomen vanligen har utvecklats sakta under många månader, och det tar i allmänhet lika lång tid att behandla djuret. Behandlingen består av alltifrån ändrad utfodring och miljö, till injektionsbehandling med kalk, antibiotika, vitaminer och ibland hormoner. Många sköldpaddor kan återhämta sig, men ibland kvarstår någon typ av skelettskada hela livet.

Bakteriella infektioner

Lunginflammation

Lunginflammation orsakas av oftast av dålig hygien och är svårbehandlat i sent skede. Symptom kan vara slött beteende, upphörd aptit, öppnande-stängande av munnen som en fisk. Sköldpaddan kan ha rinnande näsa och väsa då den andas. Isolera den genast från andra djur. Lunginflammation är alltid en mycket allvarlig sjukdom, och sköldpaddan bör snarast undersökas av veterinär.

Böld i mellanörat

Svullen nacke, bakom eller under ögonen på ena eller båda sidorna är vanligen tecken på en böld i mellanörat. Detta är ofta en följd av vitamin A-brist eller kronisk luftvägssjukdom. Den infekterade hörselgången måste öppnas kirurgiskt och varet måste avlägsnas. Dessutom måste sköldpaddan behandlas med antibiotika.

Blodförgiftning

Flera olika bakterier kan orsaka blodförgiftning, dvs en allvarlig infektion som spritt sig i hela djuret. Små infektioner, exempelvis i sår, kan vara inkörsporten för bakterien. Felaktig utfodring kan ha försvagat sköldpaddan så att infektionen lätt sprids vidare. I takt med att vitala organ blir angripna så försvagas sköldpaddan ytterligare, och andra sjukdomssymptom ses. Det kan till exempel vara kraftig rodnad i huden, samt spontana småblödningar här och var i hud och slemhinnor. Denna sjukdom kräver mycket intensiv behandling för att sköldpaddan ska kunna räddas.

Skalröta

Skalröta innebär fläckar eller förändringar i skalet. Det kan orsakas av direkt yttre trauma, eller vara en följd av felaktig  utfodring, allmän försvagning, och påföljande infektion med bakterier eller svampar. Behandlingen blir vanligen allmänt understödjande med mat, vatten och värme, samt medicinering lokalt på förändringarna eller via injektioner. Förändringarna kräver ofta mycket lång tid för att avläka.

Munröta

Munröta innebär en infektion i munnen, som oftast hänger ihop med felaktig utfodring eller allmän sjukdom. Tidiga symptom kan vara ökad salivering och rodnad i munslemhinnan. Då sjukdomen fortskrider ansamlas ostliknande var i munnen. En dålig lukt från munnen uppstår. Intensiv behandling med rengöring av munnen, injektioner med antibiotika och vitaminer, samt tvångsmatning är oftast nödvändigt för att få bukt med denna allvarliga sjukdom.

Salmonella

Salmonella är ofta en normal beståndsdel i sköldpaddans tarm, och orsakar sällan sjukdom hos sköldpaddor. För människor som hanterar sköldpaddan, och framför allt barn eller personer med nedsatt immunförsvar, kan bakterien däremot orsaka en allvarlig tarmsjukdom. Om man är noga med sin hygien efter hantering av sköldpaddan så är dock risken att drabbas av sjukdom liten.

Parasitsjukdomar

Sköldpaddor kan drabbas av en stor mängd olika tarmparasiter. Detta gäller dock nästan enbart viltfångade djur, eller djur som vistas utomhus sommartid.

Inälvsmask är slanka vita maskar. Exakt typ fastställs via avföringsprov. Kräver ofta receptbelagd medicin för att åtgärdas. Självklart måste terrariet, ”inredning” och underlag rengöras noga och/eller ersättas för att förhindra återinfektion.

Skabb ses ibland, framför allt om sköldpaddan inte hålls ren. Insektsmedel är giftiga och ska aldrig användas.

Yttre skador

Skador uppstår oftast efter slagsmål med annan sköldpadda, eller efter bett av familjens hund. Sårskador kan även uppstå efter parning. Hanen kan bli mycket aggressiv mot honan, och kan bita henne rejält.

En skadad sköldpadda måste komma under behandling av veterinär snarast. Sårrengöring och antibiotikabehandling är väsentligt. Sköldpaddan måste oftast hållas ifrån vatten för att inte försena sårläkningen.

Sår på bukskölden kan orsakas av infektioner på områden som konstant utsätts för nötning, t ex mot cementgolv, eller mot ohygieniskt underlag.

Uppätet främmande föremål

Sköldpaddor kan äta på en mängd icke avsedda föremål, till exempel grus, sten eller delar av inredning eller underlag. Det är mycket sällan som ägaren råkar se när sköldpaddan sväljer föremålet. I stället kan sköldpaddan så småningom äta allt sämre och bli avmagrad. Hos veterinär kan då orsaken upptäckas med hjälp av röntgen. Vissa föremål syns direkt på en vanlig röntgenbild, ex stenar. Ibland har dock föremålet en mindre täthet, varför en kontraströntgen måste utföras. Vissa föremål går att få ut den naturliga vägen med hjälp av lavemang. Ibland krävs dock kirurgi.

Förstoppning kan lösas genom att låta sköldpaddan blötläggas i ca 30 min per dag i ljummet grunt vatten.

Förvuxen näbb

Sköldpaddans förhornade mundelar växer hela livet. I fångenskap blir dessa ofta förvuxna, och måste slipas ner då och då.

Reproduktionsproblem (förutom värpnöd)

Erektion hos hane förväxlas ofta av en oerfaren sköldpaddsägare med ett framfallet inre organ. Sköldpaddans penis är ofta mörkpigmenterad och något spaderformad. Den fälls ut då och då under parningssäsongen.

Penisprolaps:  framfallen penis som ej dras in igen, ses ibland av okänd orsak. Organets slemhinna blir torr och lätt utsatt för yttre skador. Om framfallet upptäcks tidigt kan penis ibland masseras in igen. Ofta krävs dock amputation av organet.

Skötselråd för fler exotics »