Skötsel av chinchilla

Chinchillan lever vilt i klippiga karga bergsregioner, men har sedan 1920-talet fötts upp i fångenskap framför allt för sina pälsar. Vissa chinchillor som var lyckliga nog att ha mindre fin päls började säljas som husdjur. Idag föds djuren upp för båda ändamålen. Chinchilla laniger är den art som framför allt ses idag. Chinchillan är ett vänligt och renligt djur men den kan vara blyg och lättskrämd varför den inte alltid är ett lämpligt husdjur för mindre barn. Pälsen är extremt mjuk och vackert blågrå och numera finns det flera färgmutationer.

Utfodring

• I sin ursprungliga miljö är chinchillor betande och gnagande djur med en magtarm-kanal anpassad för en fiberrik diet med lågt energiinnehåll. I naturen lever de främst av fiberrika löv, stjälkar och frön. Av tradition har chinchillor därför utfodrats ganska liknande som deras nära släktingar marsvinen. Basen i chinchillans kost bör alltså vara gräs och hö. Gräshö ger tillskott av fiber till dieten, något som är mycket viktigt för att hålla tänder och magtarmfunktion i trim. Hö ska vara fräscht och fritt från mögel och finnas för fri tillgång.
• Chinchillan ska aldrig utfodras med pellets avsedda för marsvin eller kanin då energinivån blir för hög. Istället finns särskilt kraftfoder till chinchilla – s k ”nuggets” som är lite större eftersom chinchillan vill hålla i maten. 
• Små mängder färska grönsaker och frukt med lågt sockerinnehåll kan ges som ”godis” – kanske några gånger per vecka.
• Undvik nötter och frön (för hög fetthalt) och frukter med kärna – dessa är sockerrika och kärnorna innehåller giftiga ämnen.
• Färska naturgrenar bör alltid finnas tillgängligt. Vanliga svenska obesprutade trädslag går bra, t.ex. björk, bok, ek, al, alm, fruktträd mm.
• Chinchillan bör normalt sett dricka vatten från vattenflaskor. Det är mycket viktigt att hålla noga hygien i flaskorna, eftersom förorenat vatten kan vara en viktig faktor vid sjukdomsutbrott.

Hantering

Chinchillor är inte svåra att hantera, och de bits sällan. Var dock försiktig vid hanteringen, huden eller pälsen kan lossna vid alltför hårdhänt hantering.  För att undvika detta ska man alltid fatta i svansen nära kroppen med ena handen, medan den andra armen får stötta djurets kropp mot undersökarens kropp. Man kan också hålla en chinchilla runt bröstkorgen som man gör med andra gnagare. Även om de sällan bits, kan de ändå bli upprörda. De kan kissa på sig när de blir riktigt arga eller rädda.

Bur till chinchilla

Chinchillor ska hållas på ett område som har god belysning och ventilation samt är kallt och torrt. De klarar inte av värme eller fuktighet, och de trivs i låg temperatur. Optimal temperatur är runt 15 grader.

Typ av bur

Nätburar med solitt golv brukar ofta användas. Nät/galler i botten är enligt lag förbjudet. Ett tjockt lager halm i botten ger ett naturligt och mjukt underlag men man kan även ha strömaterial i form av spån, papperspellets eller liknande. Viktigt är att det byts ofta. Glasakvarium eller plastbur kan användas, men med stor försiktighet eftersom ventilationen i dessa blir sämre och miljön blir för varm och fuktig. Om denna typ av burar används ska du se upp med tecken på tovig päls, eftersom detta ofta är en varning att problem är på gång. Träburar kan användas men tänk på att chinchillor är duktiga gnagare.

Djuren är mycket aktiva och akrobatiska och behöver därför rikligt med utrymme – de vill ha flervåningsburar för att må bra! Enligt svensk djurskyddslag måste buren för en ensam chinchilla vara minst 1 x 1 x 0,5 m. Tänk på att detta är minimimått, för stor kan den aldrig bli!  Buren bör dessutom vara utrustad med ett eller flera gömställe i form av en bolåda ca 30 x 30 cm eller rör/gångar som chinchillan kan springa in i. Man kan använda 10-13 cm vida kartongrör i olika formationer eller köpa färdigproducerad burinredning i zoohandeln.

Sandbad

Chinchillan ska ha möjlighet att sandbada. Badet måste vara stort och djupt nog så att chinchillan kan rulla i det. Fin puderaktig vulkanaska är bäst för att hålla pälsen ren och välskött. Det finns speciellt ”chinchilladamm” att köpa. Det går även bra med vanlig ökensand eller annan finkornig sand. Badet ska bara finnas tillgängligt en stund under dagen och tas bort när chinchillan badat klart. Tänk också på att digivande honor inte ska ha tillgång till sandbad, eftersom de diande ungarna då kan få sand i ögon och mun.

Hona och hane

Chinchillan är social och trivs i par men kan vara aggressiv vid introduktion av nya flockmedlemmar. Honorna är mest aggressiva, framför allt mot nya hanar. Vill man sätta ihop en hane och en hona bör man låta dem sitta i burar bredvid varandra i minst 2 veckor innan man låter dem träffas i samma bur. Skulle det trots detta inte fungera är det bättre att prova med en annan hane. Upp emot 20% av honorna fungerar inte i avel, vanligtvis på grund av att de inte trivs med hanen.

Avel

• Chinchillan blir som regel könsmogen vid ca 5-8 månaders ålder men ibland redan när den är 3 månader gammal. Honan bör dock inte paras förrän vid 9 månaders ålder. Chinchilla parar sig året om men framför allt mellan november till maj. Brunstcykeln varar 30-50 dagar. Många honor har oregelbundna brunstcykler.
• Dräktighetsperioden är i medeltal 111 dagar, men kan variera från 105 till 115 dagar. Honan visar inga tydliga tecken på förestående förlossning. De flesta förlossningar sker dock på morgonen. Oftast består kullen av 2 ungar, men kullstorleken kan variera från 1-5. Ungarna föds med päls och öppna ögon. Ungarna bör få stanna hos mamman tills de är minst 8 veckor gamla.
• Hanen parar ofta om honan direkt efter födseln om möjlighet ges. Av denna anledning bör hanen tas bort från honan under födseln och ca en vecka framåt. Annars är hanen ofta duktig att hjälpa till med skötsel av ungarna.

Vanliga sjukdomsproblem hos chinchilla

Förvuxna tänder

En chinchilla med tandproblem känns ofta igen genom att pälsen under haka och på halsen är blöt pga ett konstant salivdroppande samt att chinchillan äter generellt sämre och har svårt att äta vissa foder, vanligen hö som är svårtuggat. Ibland blir följden av detta dessutom lös avföring p.g.a. fiberbristen. Förvuxna tänder kan även leda till ocklusion av tårkanalerna vilket leder till ökat tårflöde och röda, ibland inflammerade ögon. Oftast ses detta hos vuxna och äldre (över 2-3 år gamla) chinchillas. Den vanligaste orsaken till förvuxna tänder är för liten hö/gräs-giva. Rikliga mängder hö och gräs är ett måste för att en chinchilla ska slita sina tänder tillräckligt och behålla passformen dem emellan. Tänderna hos en chinchilla växer kontinuerligt – ca 5-7.5 cm per år! – och rätt foder är ett måste för att tänderna ska slitas tillräckligt. En annan (dock ovanligare) orsak kan vara medfödda bettfel, t.ex underbett. Övervuxna tänder orsakar skador på chinchillans tunga eller kind, vilket i sin tur leder till oförmåga att tugga och att svälja maten; dreglande längs haka och hals; samt avmagring, ofta allvarlig.

Veterinär måste uppsökas så snart tandproblem misstänks. Diagnosen bekräftas genom muninspektion och/eller röntgen. Problemet behandlas genom att de övervuxna tänderna åtgärdas i narkos. Arbete med tänder i munnen på en chinchilla är svårt pga den extremt lilla munöppningen. Efter denna åtgärd måste chinchillan ofta handmatas tills den kommer igång att äta på egen hand igen.

Det finns ingen permanent lösning eller korrigering av detta problem. Upprepade tandkontroller är vanligen nödvändigt. En chinchilla med bettfel ska inte användas i aveln eftersom åkomman ofta är ärftlig.

Lossad päls

Chinchilla tappar ofta tussar av päls då den hanteras ovarsamt. Det händer också vid slagsmål mellan djur. Avlossad päls är inte farligt för djuret.

Pälstuggande

Chinchillan tuggar på sin egen eller ett annat djurs päls, vilket leder till en sträv päls som ser maläten ut. Bakomliggande orsaker till detta beteende kan vara tristess, smutsig päls, felaktig utfodring och ärftliga faktorer. Genom att se till att djuren har tillgång till en balanserad diet med högt fiberinnehåll, tuggleksaker, motion och sysselsättning, kan problemet hållas nere.

Värmeslag

Hög temperatur och hög luftfuktighet är jobbigt för chinchillor. Oftast uppstår problem om buren placeras i direkt solljus med dålig ventilation. Värmeslag ses initialt resultera i rastlöshet, ökad törst för att tillslut leda till kollaps då djuret ses ligga på sidan och flämta med öppen mun. Djur som sitter i hög luftfuktighet får även en tufsig fuktig päls. Uppsök snarast veterinär för kontroll.

Mag-tarmsjukdom

Är en ganska vanlig sjukdom hos chinchilla. Många gånger kan man inte fastställa exakt orsak. Bakterier, virus och protozoer (små parasiter) kan vara orsaken. Fiberfattig kost är en viktig faktor. Ofta hänger tarmproblem ihop med felaktig utfodring och skötsel.

Symtomen varierar från trötthet till dödsfall, med eller utan diarré. Andra tecken kan vara upphörd aptit, förlamning i bakbenen, smärta vid beröring av buken samt upphörd passage av avföring. Uppsök veterinär vid första tecken till sjukdom. Trots behandling leder akuta mag-tarmsjukdomar många gånger till dödsfall.

Lunginflammation

Bidragande sjukdomsorsaker kan vara fuktig och dragig miljö. Symtomen kan vara flöde från ögon-näsa, nedsatt aptit, sträv päls. Orsakar ofta dödsfall. Symtom på luftvägssjukdom ska alltid undersökas av veterinär. 

Ringorm

Chinchilla kan drabbas av svampinfektion orsakad av Trichophyton mentagrophytes. Den orsakar kala fläckar i pälsen och krustiga röda förändringar på huden på nosen, fötterna och runt ögonen. Sjukdomen kan även smitta till människa.

Här finns skötselråd för andra exotics »

Här hittar du djursjukhus och djurkliniker som kan hjälpa dig om din chinchilla blir sjuk.