Artikel

Blodmask – häst

Avmaskning blodmask Häst mask

I princip alla våra hästar har mer eller mindre parasiter i sig, men inte alla parasiter behöver göra hästen sjuk. För att undvika att hästen blir sjuk är det viktigt med betesplanering och beteshygien samt goda rutiner för kontroll av parasitbördan.

Parasitrelaterade problem som ses hos hästar är framförallt kolik, diarré och avmagring. Vissa parasitangrepp kan ge bestående skador varför det är viktigt att kontinuerligt kontrollera sin hästs parasitbörda. Dessutom kan överanvändning av avmaskningsmedel leda till att parasiterna utvecklar resistens mot avmaskningsmedlet och därmed kan leda till att vi får svårare att avmaska våra hästar. Från och med hösten 2007 är därför alla avmaskningspreparat till häst receptbelagda och används bara om hästen har påvisad hög parasitbörda eller vid förekomst av bandmask eller stor blodmask.

Träckprov

Rekommendationen är att ta träckprov i april-maj samt i september-oktober, där den viktigaste kontrollen är på våren innan eventuella sommarhagar tas i bruk. Det är även viktigt att minst en gång per år, helst på våren, även analysera för förekomst av stor blodmask och bandmask hos hästen, även om det totala antalet ägg är lågt. Man har nämligen sett att även hästar med lågt antal ägg kan bära på stora blodmasken, och i ett vanligt träckprov kan man inte se skillnad på ägg från den lilla och den stora blodmasken.

Häst som betar
Ta träckprov på din häst på våren och på hösten för att kontrollera om din häst behöver avmaskas.

Avmaskning

Vanligtvis är det en minoritet av hästarna i en flock som utsöndrar större delen av parasitäggen. Baserat på träckprov utförs därför riktad avmaskning av de hästar som har hög parasitbörda. Däremot ska hästar med låg mängd parasiter inte avmaskas i onödan då det leder till snabbare resistensutveckling mot avmaskningsmedlet hos maskarna.

Om hästen har haft en stor mängd parasiter, eller om det finns en misstanke om att avmaskningen inte har önskad effekt, bör ett uppföljande träckprov tas 14 dagar efter avmaskningen. Vid det uppföljande träckprovet ska det inte finnas några ägg i träcken om avmaskningen haft önskad effekt.

De vanligaste inälvsparasiterna hos häst är stora och lilla blodmasken, bandmask och spolmask. Spolmask drabbar främst föl och unghästar, du kan läsa mer om spolmask HÄR.

Lilla blodmasken

Små blodmaskar (Cyathostomiae) är hästens vanligaste inälvsparasit, och nästan alla hästar bär på dem.

Masken lever i hästens grovtarm där de lägger ägg som kommer ut med hästens träck. Äggen kläcks på marken till larver, som genomgår flera olika larvstadier innan de blir infektiösa. Hästarna smittas sedan genom att äta de infektiösa larverna i hagen. Larverna kapslar in sig i grovtarmens slemhinna där de utvecklas till ytterligare ett larvstadie som tar sig ut i tarmen och blir vuxna maskar.

Larverna som finns på betet är tåliga för kyla och kan övervintra under flera månader, och därmed smitta hästar året efter. Det är därför viktigt att regelbundet mocka hagarna för att minska mängden larver.

Det vanliga är att hästarna inte visar några tecken på sjukdom när de bär på den lilla blodmasken. Om en häst har väldigt mycket mask kan man se symtom så som avmagring, nedsatt allmäntillstånd, kolik och diarré.

När man avmaskar mot den lilla blodmasken är inte målet att utrota maskarna helt. Målet är istället att hästarna ska ha en så låg nivå av mask att de inte påverkas negativt och att ha kvar maskar som är känsliga mot de avmaskningsmedel som finns, för att förhindra att resistenta maskar ska få fritt spelrum.

Hästar som betar
Hästen smittas av både liten och stor blodmask genom att få i sig infektiösa larver på betet.

Stora blodmasken (Strongylus spp)

Liksom hos lilla blodmasken smittas hästen genom att äta larver på betet. När larven kommer ner i tarmen borrar de sig in i de små blodkärlen i tarmväggen där de vandrar i kärlen till det stora blodkärlet i tarmpaketet som kallas krösroten. I krösroten utvecklas larverna till vuxna maskar. De vuxna maskarna åker sedan med blodet tillbaka till grovtarmen där de lägger ägg. Äggen följer sedan med träcken ut på betet, och så börjar cirkeln om.

I de flesta fall ger den stora blodmasken inga symtom. Men om de väl ger symtom kan de vara väldigt allvarliga. När larverna vandrar i blodkärlen i tarmen kan det leda till skador i kärlen som kan leda till infarkter och syrebristskador i tarmen. Det kan i sin tur ge upphov till mycket allvarlig kolik, som i vissa fall kan vara livshotande.

På grund av risken för allvarlig kolik är målet med avmaskning mot stor blodmask att helt få bort smittan. Därför ska alla hästar som har stor blodmask avmaskas. Eftersom äggen kan överleva i hagarna och smitta hästar som har avmaskats är det viktigt att även ha en plan för hur man ska få bort smittan i hagarna om man har stor blodmask i sin besättning. Man kan till exempel låta hagarna vila en längre tid, mocka hagarna regelbundet, gärna dagligen, undvika att utfodra på marken i hagen, växelbeta med andra djurslag samt skilja på vinter- och sommarhagar. Tänk på att inte släppa en häst som precis blivit avmaskad i en ”smutsig” hage.

Träffa veterinären i mobilen

Via Min Veterinär kan du tryggt och enkelt träffa Evidensias veterinärer på en tid och plats som passar dig direkt i din mobil, surfplatta eller dator.